Att extremhögern kunnat komma in i finska samhällets huvudfåra beror på att finskspråkiga medier - hur mycket de än beskylls av extremhögern för att vara "grön vänster" - på många sätt främjat extremhögern och gjort eftergifter för den. Det är den finskspråkiga mediavärlden som förvandlat högerextremisterna från förlöjligade clowner till seriösa makthavare, och mediavärldens synder utgör en lång och dyster lista.
- Kun joku suomenkieliseen mediaan kirjoittanut on joutunut äärioikeiston silmätikuksi, hänet on jätetty vaille solidaarisuutta ja tukea ja häntä on itseään syytetty äärioikeiston ärsyttämisestä. Tämä on oma kokemukseni, mutta ei poikkea kovinkaan paljon muiden samanlaiseen rääkkiin joutuneiden kertomuksista./När någon som skrivit i finska medier blivit utpekad av extremhögern och fått stå ut med en koordinerad hatkampanj har offret frånkänts all solidaritet och allt stöd och beskyllts för att ha irriterat extremhögern. Det här är min egen erfarenhet, men den avviker inte särskilt från vad andra som råkat ut för liknande har berättat om sina upplevelser.
- Äärioikeiston toimintaa seuranneet ja siitä raportoineet kansalaisjournalistit ovat valtavirtatoimittajien puheissa joutuneet marginalisoiduiksi ja pilkatuiksi, vaikka heidän kokoamansa äärioikeistoa koskeva materiaali on kyllä tarpeen vaatiessa kelvannut lähdeaineistoksi samoille toimittajille./De medborgarjournalister som följt med extremhögerns verksamhet och rapporterat om den har av journalisterna i mainstreammedierna gjorts till föremål för spott, spe och marginalisering. Det material de samlat om extremhögern har precis samma mainstreamjournalister dock alltid varit glada att utnyttja som källa när de behövt det.
- Toimittajat ovat myös nauraneet ja nolanneet kaikkia niitä, jotka ovat ottaneet äärioikeiston uhan todesta. Kun Suojelupoliisi hiljattain nosti äärioikeiston uhan framille raportissaan, Kauppalehden toimittaja Olli Herrala julisti olevansa vihainen kuin rakkikoira kaikille niille, jotka varoittivat äärioikeiston uhasta. Siis ilmeisesti myös turvallisuuspoliisillemme? Tämä on samalla tasolla kuin jos joku toimittaja olisi talvisodan jo alettua julistanut olevansa vihainen kuin rakkikoira kaikille niille, jotka varoittavat Neuvostoliiton uhasta./Journalisterna har också löjliggjort och förödmjukat alla de som tagit hotet från extremhögern på allvar. När Skyddspolisen nyligen tog upp det högerextrema hotet i en rapport, förkunnade Olli Herrala, som skriver för affärstidningen Kauppalehti, att han var "arg som en hundracka" (en litterär anspelning på Aleksis Kivis skådespel "Sockenskomakarne") på alla som varnade för extremhögern och såg den som ett hot. Tydligen var han också arg på vår säkerhetspolis? Undrar om han på samma sätt skulle ha varit "arg som en hundracka" på alla som varnat för det sovjetiska hotet när Vinterkriget redan pågick.
- Suomenkielinen media on ollut halutonta näkemään Venäjän ja äärioikeiston yhteyksiä siinäkin vaiheessa kun Venäjän tuki äärioikeistolle on jo ollut ulkomaisissa viestimissä yleisesti tunnustettu tosiasia. Tyypillisesti Jussi Halla-ahoa ei koskaan vaadittu mediassa tilille siitä, että hän vuonna 2009 esiintyi venäläisellä Russia Today -propagandakanavalla löpisemässä iänikuisia rotusotafantasioitaan, vaan viestimet ovat purematta nielleet hänen pyrkimyksensä esittää itsensä suurena Venäjän arvostelijana./Finska medier har varit ovilliga att erkänna att det finns förbindelser mellan Ryssland och extremhögern när dylika förbindelser redan blivit ett allmänt accepterad faktum i utländska medier. Det är typiskt att Jussi Halla-ahos uppträdande på ryska propagandakanalen Russia Today år 2009, då han där spred sina redan då urgamla fantasier om ett raskrig i Finlands "invandrargetton", aldrig nämnts eller dryftats i finskspråkiga medier - i stället har medierna glatt förklarat honom en pålitlig kritiker av Ryssland.
- Suomenkielinen media on alkanut käyttää äärioikeiston kieltä. Ruma ja tarpeeton englanninkielisyys "woke", joka ei ole koskaan ollut mitään muuta kuin haukkumasana demokratialle, oikeusvaltiolle ja lailliselle ja säälliselle menolle, on levinnyt valtavirtamedioiden käyttöön. Jos viestimet olisivat sallainen vallan vahtikoira kuin väittävät olevansa, ne purkaisivat ja analysoisivat rikki tällaiset tyhjät iskusanat./De finska medierna har börjat använda högerextrema slagord och floskler. Den fula och onödiga anglisismen "woke", som aldrig har varit något annat än ett okvädinsord riktat mot demokrati, rättsstat och laglydigt och anständigt liv i allmänhet, har spritt sig till mainstreammedierna. Skulle medierna vara såna kritiska granskare av makthavarna som de påstår sig vara, skulle de dekonstruera och analysera sönder såna här tomma ord man skrämmer folk med.
- Toinen esimerkki siitä, miten suomenkielinen media ei uskalla kaapata käsiinsä tulkintaetusijaa, on sen tapa käyttää äärioikeistosta sen omaa termiä "kansallismielinen". Kuitenkin juuri äärioikeiston kansallismielisyyden voi oikeutetusti kyseenalaistaa esimerkiksi Pohjoismaisen vastarintaliikkeen osalta - liikkeen piirissähän on vaadittu Suomen itsenäisyyden lakkauttamista ja maan liittämistä pohjoismaiseen yhteisvaltioon eli käytännössä osaksi Ruotsia. Kuten kaikki tietävät, en itsekään pitäisi tätä kaikilta osin huonona ideana, mutta se ei ole "kansallismielinen" ajatus minkään kansallismielisyyden määritelmän mukaan./Ett annat exempel på hur finska medier inte vågar lägga beslag på tolkningsföreträdet är hur de gått med på att kalla extremhögern för "nationalister", som högerextremisterna själva gör. Ändå finns det konkreta skäl att ifrågasätta extremhögerns "nationalism", åtminstone vad gäller Nordiska motståndsrörelsens finska filial. Rörelsen har ju krävt Finlands avskaffande som en självständig republik och anslutning till en gemensam nordisk stat, vilket i praktiken skulle innebära att Finland införlivades med Sverige. Som alla vet är jag beredd att se ett och annat positivt i ett dylikt förslag, men det är inte "nationalism" enligt någon vettig definition.
- Suomenkieliset mediat menevät jatkuvasti ilmiselvien disinformaatio-operaatioiden halpaan. Kun useammasta kuin yhdestä maasta kerrottiin saman propagandamuotin mukaan tehtyjä tarinoita kauheista maahanmuuttajamuslimijengeistä, jotka porukalla raiskaavat valkoihoisia teinityttöjä (ne paljonpuhutut "taharrusgeimit"), täkäläiset viestmet levittelivät juttuja eteenpäin kritiikittömästi. Mitä ilmeisimmin kyseessä oli venäläinen propagandatemppu, mutta suomenkieliset viestimet halusivat uskoa siihen. Sitä enää haarukoidaan, on, oliko tämä toimittajien omaa tyhmyyttä vai oliko se suomenkielisen median fasisteja myötäilevän johtoportaan antama yksiselitteinen käsky./De finska medierna låter sig gång på gång duperas av uppenbara desinformationsoperationer. När det från fler än ett land hördes precis samma propagandahistoria om hemska invandrade muslimgäng som tillsammans kantänka våldtog ljushyade tonårsflickor, vidarebefordrade våra medier dessa amsagor utan att på något sätt ifrågasätta dem. Det hela var av allt att döma ett ryskt propagandajippo, men finskspråkiga mediemurvlar återberättade dessa historier för att de ville tro på dem. Det enda som ännu är oklart är huruvida det här berodde på journalisternas egen dumhet eller om de hade fått entydiga instruktioner av ledningen - som i finska medier uppenbarligen medvetet stryker fascister medhårs.
- Kahteen edelliseen liittyen: suomenkielisten medioiden haluttomuus nähdä sitä, että äärioikeiston "nationalismi" on täysin ulkomailta maahantuotua propagandaa eikä siinä ole mitään isänmaallista eikä suomalaista. Ylipäätään media on täysin kyvytöntä ja kädetöntä näkemään mitään eroa perinteisen suomalaisen isänmaallisuuden ja äärioikeiston rasismin välillä. Kuitenkin äärioikeisto on mennyt muslimivihassaan sellaiseen äärimmäisyyteen, että heikäläiset saattavat raivostua jopa Sotaveteraaniliiton tunnuksesta, koska se heidän mielestään muistuttaa liikaa musliminaista (!). Media ei hölmöyksissään tietenkään viritä keskustelua siitä, mitä tämä kertoo äärioikeiston "isänmaallisuuden" tasosta./Som bilaga till de två senaste punkterna: finskspråkiga mediers ovillighet att inse, att den högerextrema "nationalismen" är ren importvara som ingenting har i gemen med traditionell finländsk fosterländskhet. Överhuvudtaget är medierna helt inkapabla att alls se någon skillnad mellan våra egna patriotiska traditioner och högerextrem rasism. Ändå har extremhögern i sitt hat mot muslimer gått till sådana ytterligheter att dess representanter kan ondgöra sig över Krigsveteranförbundets emblem, som enligt deras mening alltför mycket liknar en muslimsk kvinna (!). Så urdumma våra mediamurvlar är klarar de givetvis inte av att väcka diskussion om på vilken nivå "fosterländskheten" bland våra högerextremister befinner sig, av detta att döma.
- Silkka tyhmäksi heittäytyminen ja marttyyrina esiintyminen silloin kun arvostelua tulee (tämäkin maneeri on omaksuttu suoraan äärioikeistolta itseltään). Äärioikeistoa myötäilevät äijäjournalistit julistavat että heidät on vaiennettu, ja saavat tehdä sen vahvalevikkisten lehtien sivuilla. Minua ei hirveästi naurata, kun jo kahden kuukauden päästä juhlin kymmenvuotistaiteilemattomuusjuhliani suomenkielisenä kolumnistina./Blir det kritik så brukar murvlarna spela dum och iklä sig martyrrollen (det här är också ett manér de lärt sig av själva extremhögern). Gubbjournalister som stryker extremhögern medhårs förkunnar att de blivit nedtystade - och får göra det i tidningar med massupplaga. Jag är inte särskilt road av detta, ty om två månader ska jag fira mitt tio års ickekonstnärsjubileum som finskspråkig kåsör.
- Konfliktihakuinen klikkijournalismi. Ennen äärioikeiston nousua tämä ilmeni tyypillisesti kaikenlaisten toisen äärilaidan hörhöjen nostamisena ja esittelemisenä. Sen sijaan että esimerkiksi maahanmuuttoasioissa olisi persujen vastapooliksi haettu asiallisia maahanmuuttotutkijoita, haastateltiin jotain Vapaa Liikkuvuus -verkoston aktivisteja, jotka pelkällä olemassaolollaan tuntuivat vahvistavan tosiksi kaikki persujen liioittelut, puolitotuudet ja suoranaiset valheet. Laineille ei yritetty valaa öljyä, koska sehän olisi ollut liikaa vaadittu, että mediat olisivat toimineet yhteiskuntavastuullisella tavalla./Konfliktsökande klickjournalistik. Före extremhögerns uppgång kom detta till uttryck i att medierna gav flankstöd till allehanda tokstollar från den motsatta marginalen. När det rörde sig om invandringsfrågor anlitades aldrig några seriösa och sakliga invandringsforskare som motpol till sannfinnarna. I stället föredrog man att intervjua aktivister t ex från nätverket Fri Rörlighet, som blott genom att existera föreföll bekräfta alla de överdrifter, halvsanningar och direkta lögner som sannfinnarna körde med. Medierna försökte aldrig gjuta olja på vågorna - det föll murvlarna aldrig in att för en gångs skull ta ansvar för samhällsfreden.
- Kelvoton kommenttimoderointi. Sanomalehtien nettisivujen kommenttiosastot ovat täynnä seinähullun tasoisia äärioikeistolaisia räyhäreitä, sitä vastoin heille vastaan väittävät kommentit jätetään usein julkaisematta./Oduglighet i kommentarmoderering. Kommentarlådorna på dagstidningarnas webbsidor brukar vara proppfulla av rasistisk och förolämpande skräp skrivet av bindgalna högerextrema skrikhalsar, de kommentarer som ifrågasätter detta oväsen förblir däremot opublicerade.
No comments:
Post a Comment
Note: Only a member of this blog may post a comment.